Vägen hem är mycket lång. Jag tror jag stannar kvar. Kanske får jag på soffan er sova? Det lockar mig en smula att i flaskan finns det kvar, en tår vi kan prisa och lova. Jag märkte aldrig förut att mörknet är så stort. Går och tänker att kanske man borde, ta sig lilla hutten. Ja, nu är det sagt och gjort! Och det värmer så skönt ner i magen. Skynda dig vännen, skynda att hälla i glasen en till innnan magen blir kall. Tänd några ljus, så att vi kan se nubben. Snart är den ljuvliga känslan all.

Snapsvise-doomscroll