På Ulvöns strand ett fiskarlag mycket strömming, fick en dag. Det var 1802. Gissa vad, de gjorde då. //: Täckte över dom med jord. Nämde't aldrig med ett ord :// Innan det gått många år en hemsk doft, ur jorden står. Svepte runt kring varje stuga. Folket vädra och sa: "Huga!" //: Och man sökte runt omkring men fann ändå ingenting :// Har du hört om farfarsfar, han som utan, tänder var? Kände lukten, såg på frugan. Gav'na spö och brände stugan. //: Trodde hennes lukt det va'. Han försvann till USA :// Farfar var en stårlig karl. Alltid kniv, i slidan bar. Ärvde täppan och sex dollar samt en lukt som oro vållar. //: Han blev alltmer konstifik; föll på kniven och blev lik :// Mor var lockande och varm. Ögon blå, högan barm. Sexton barn höll morsan vaken hon har aldrig skådat maken. //: Hon har aldrig haft nån tur. Lukten den gick aldrig ur :// I Svartsjö hade jag en bror. Brände själv en laddning stor. När han skulle gömma mäsken hitta han den sura fesken. //: Blekna, stöna, skrek: "Oh ve!" Nu är han godtemplare :// Vi som bättre vet än mor, farfars far och dumme bror. Vi kan njuta vi kan frossa liksom Fredrik Barbarossa //: Stoppa i oss strömming fin, tunnbröd, lök och brännevin ://

Snapsvise-doomscroll