På bordet står nubben och väntar, så sakta på munnen vi gläntar, men innan med andakt vi tar den, vi sjunga som sig bör med glatt humör: Ett sånt hallå när kräftor små vi väntar på att vi ska få. De ligger still uti sin dill, när vi vår allsång klämmer till. Av supar och brösttoner fulla vi sjunger där vi står: Hallå och skål.

Snapsvise-doomscroll