Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng. Fastnar i sitt lakan, slår näsan i sänggaveln. Rullar ner på golvet i en våghalsig sväng slutar sen att skratta när hans stortå får däng Virrig i sin hjärna, han reser sig på knä och ser då mången stjärna fast morgon de nu ä och se så många märken som redan slagit ut på benen, blåa och vackra i morgonens svaga ljus

Snapsvise-doomscroll