Gubben Noach, gubben Noach var en hedersman. När han gick ur arken plantera han på marken mycket vin, ja mycket vin, ja detta gjorde han. Noach rodde, Noach rodde ur sin gamla ark. Köpte sig buteljer, sådana man säljer, för att dricka, för att dricka på vår nya park. Han väl visste, han väl visste att en mänska var törstig av naturen som de andra djuren, därför han ock, därför han ock vin planterat har. Gumman Noach, gumman Noach var en hedersfru. Hon gav man sin dricka, fick jag sådan flicka gifte jag mig, gifte jag mig just på stunden nu. Aldrig sa hon, aldrig sa hon "Kära far, nånå, sätt ifrån dig kruset". Nej det ena ruset på det andra, på det andra lät hon gubben få. Gubben Noach, gubben Noach brukte egna hår: Pipskägg, hakan trinder, rosenröda kinder. Drack i botten, drack i botten: Hurra och gutår! Då var lustigt, då var lustigt på vår gröna jord. Man fick väl till bästa, ingen törstig nästa satt och blängde, satt och blängde vid ett dukat bord. Inga skålar, inga skålar gjorde då besvär. Då var ej den läran: "Jag skall ha den äran". Nej i botten, nej i botten drack man ur så här.

Snapsvise-doomscroll