Nubben i glaset får på kalaset blygseln att svinna, oh vilken tröst. Min blyga tunga får mig att sjunga och jag får världens vackraste röst. Skål mina vänner, sånghålet ber, gapa och svälj och jag rinner ner. Ner genom strupen känn huru supen ropar: Jag vill ha mer! Nubben i glaset höjer kalasets stämning och man blir barn som på nytt. Är man till åren kanske man får en känsla vad gammal vänskap betytt. Här är det du och han, hon och han, skål för min fru och skål för min man. Fatten den kalla, skål på er alla här i vårt glada gäng!

Snapsvise-doomscroll